|
|
|
[an error occurred while processing this directive]
- vecka 48
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
|
Världens hav
Världens hav
Ibland känns livet
som ett oändligt hav,
där det pendlar
mellan att vara
helt stilla,
för att sedan
blåsa upp till storm.
Världens hav
Skummande, salta, blåa,
saktarullande,
likt en teaters
skådespel.
Sköldpaddors
sorgsna gång.
Sandiga tankar
om vågor.
Galenskapens
gilla gång,
i världens hav.
/mln
Förträngda minnen på plan fyra
i samhällsvetarhuset
Våning sjuochenhalv blev ju allmänt känd på biodukar världen över härom året. Tvärtom förhåller det sig än så länge med plan fyra i samhällsvetarhuset.
Frånsett acc:s högkvarter och en radda glasburar våningen under juridiska är plan fyras användningsområde en väl bevarad hemlighet.
Enligt en tidigare centralt placerad källa ska våningen vara fylld av utrustning för husets ventilation. En uppgift som dock faller på sin egen orimlighet. Det vet ju alla hur svårt det är att hålla sig vaken under föreläsningarna. Klart att den kåken inte har någon ventilation!
Betydligt rimligare framstår den teori som ytterst diskreta, men desto mer insatta individer viskande vågar lansera först när huset töms på anställda efter fredag lunch. Plan fyra är i själva verket ett stort svart hål. En närmast självklar förklaring: Var skulle annars minnet från alla allt för blöta och sena timmar i e-pubens mörka vrår ta vägen?
Klart att det är på plan fyra de bidar sin tid innan de i lönndom överfaller karriärhungriga jurister och ekonomer på väg hem från jobbet en grå novembertisdag. Och det långt efter att de har lämnat de strategiska sofforna i tornetfiket, klippt sig och skaffat sig ett jobb!
uffe norin
En ros till hjälpande gentleman
En ros till dig, justa kille, som stannade och hjälpte mig komma loss från mitt cykelhjul utanför iksu tisdagen den 4 september. Gentlemannen lever!
intrasslade amanda
Din svarta klänning
Din svarta klänning,
klär dig i mörkret
Ditt långa hår, döljer din hals
Brukar du stå där vid fönstret
och gråta på grund av
att han fanns
En ny dag
och ramarna läggs ner
Korten kvar,
han vill så mycket mer
Du flyr och ändrar dig helt
Du besöker
med en helt annan identitet
Hon skriver brev,
med stora ord
Hennes kort ligger nu
på ett annat bord
Nya vänner,
hon öppnar sig helt
Den vi kände, finns inte mer
En ny dag
och ramarna läggs ner
Korten kvar,
Ja, du vill så mycket mer
Hon finns, men finns inte alls
Gamla korten
påminner om allt
Man drömmer, och man ler
Man glömmer aldrig
det som aldrig fick ske
Det som ger en tårar
det är det som ger dig men
peter mattsson
[Läs förra Vertex (nr 5 / 01) insändare]
|
|
|
|
