The Strokes
förtjänar hypen
Sällan har ett band blivit så hypat som New York-bandet The Strokes. Det är inte oförtjänt, fullängdsdebuten Is This It [Rough Trade/BMG Rock] imponerar. Här levereras glödande, snabba låtar som andas 70-tal i samma genre som Velvet Underground (The Strokes husgudar), Television och tidiga Smiths. Det är slamrigt, avskalat och begåvat. Första låten "Is this it" lägger ribban för vad som komma skall och sedan är det bara att följa med på färden. Förträffliga "Trying your luck" kan jag lyssna på hur många gånger som helst. Killarna i The Strokes är alla mellan 20 och 22 år och sångaren och låtskrivaren Julian Casablancas är ett namn att lägga på minnet. Jag hoppas bara att den upp över öronen frälsta kritikerkåren kan hålla sina pennor i styr och ge de unga musikerna konstnärligt spelrum istället för att förvandla dem till överexploaterade mediefenomen. The Strokes är värda mer respekt än så.
frida rosenström
Ed Harcourt
imponerar stort
Det är svårt att inte bli imponerad av Ed Harcourt. Vid 24 års ålder har han skrivit över 300 låtar, elva av dessa hittar vi på albumet Here Be Monsters [emi]. Harcourt har hittat sin egen nisch i gränslandet mellan storheter som Tom Waits, Jeff Buckley, Elvis Costello, Ron Sexsmith och Elliott Smith och är en ordekvilibrist av stora mått. Hans språkskatter inbäddas i jazz- och bluesinspirerad barmiljö, där Harcourt varvar mellan piano, gitarr och ett tiotal andra instrument(!). Hans känsla för melodier är klockren. "Wind Through The Trees" bjuder på regndroppsklinkande piano och är betagande vacker. I "God Protect Your Soul" börjar Harcourt varligt för att sedan explodera i ett sprakande fyrverkeri av blåsinstrument. Albumet har mycket att applådera. Mestadels är det avslappnat, lågmält och passionerat. Emellanåt sticker han dock ut, som i tempohöjaren "Shanghai". Det bor en stor romantiker och en storslagen poet i Ed Harcourt. Jag bara tackar och tar emot.
frida rosenström
Välgjord hiphop
med skönt sound
Affären och musikdistributören Fatbeats släppte i slutet av augusti en samlingsplatta, Fatbeats Compilation volume 1 [Edel] där en rad erkända hiphop-artister presenterar sina alster. Fatbeats är en musikaffär som har stor påverkan på hiphop-scenen och det sägs att det är hos Fatbeats man finner det senaste inom genren. Denna samlingsplatta är helt igenom mycket bra och det är välgjord hiphop som kommer från högtalarna. På albumet finns artister som Rza, Gza och Non Phixion. För den som lyssnar på hiphop är denna samling något som inte får missas. För den som aldrig lyssnat på hiphop - eller aldrig riktigt kunnat med att lyssna på det - är detta en mycket bra start. Låtarna är välgjorda med lättsamma texter och ett skönt sound som får din kropp i rörelse.
andreas k johansson
Utomordentligt
av Tomas & Vanna
Med avslappnad stil presenterar sig Tomas & Vanna med ett album som heter som dem [BMG]. Tomas Hirdman kommer från trubadurscenen och har förutom det gjort musik till reklamfilmer. Vanna Rosenberg, den som till största del förmedlar Tomas finurliga texter genom sång, är känd från film och tv. Tillsammans med den påhittiga producenten David Schutrick har de lyckats presentera en vuxen platta med lugna låtar och texter som får lyssnaren att luta sig tillbaka och fundera. Skivan är utomordentlig och av låtar som "Jag orkar inte mer" och "Det Svänger!" blir man avslappnad och glad.
andreas k johansson
Tam eurotechno
i högt tempo
Gruppen Toy Box slog igenom 1998 med albumet Fantastic och drygt tre år senare kommer uppföljaren Toy-ride [Edel]. Musiken kan kännetecknas som en billigare och enklare variant av gruppen Aquas, med liknande röster och tongångar. Tempot är högt och det går i princip att finna samma trummloop på varje spår. Överlag väldigt tamt och knappast utvecklande för genren eurotechno.
andreas k johansson
