Stencilhögen du inte måste köpa

Stencilbuntarna langas runt i föreläsningssalen. Pliktskyldigt plockar du åt dig ett ex.
- Räkningen kommer med posten, säger föreläsaren.
Då, om inte förr, kan det vara läge att sätta klackarna i backen. Du är nämligen aldrig tvungen att köpa undervisningmaterial.
- Det kan vara obligatoriskt att läsa ett kompendium, men inte att äga det, säger Ebba Jansson, vice ordförande för Sveriges förenade studentkårer.


I och med högskolereformen 1993 försvann en kort men viktig mening ur högskoleförordningen: den att all högskoleutbildning ska vara avgiftsfri.
Vissa högskolor tyckte sig se en ljusning. Varför inte mjölka studenterna på lite kosing?
Vad alltför få visste var att avgiftsförordningen i svensk författningssamling fortfarande fanns kvar. Den reglerar vilka avgifter statliga myndigheter har rätt att ta ut. Denna anonyma paragraf kunde emellertid inte hindra att det på sina håll blev vanligt med större och mindre avgifter på sådant som obligatoriska studieresor och undervisningsmaterial för praktiska utbildningar.
I somras beslutade emellertid riksdagen att paragrafen om avgiftsfrihet ska återinföras i högskoleförordningen.
Nobba schablonavgift
Det innebär varken mer eller mindre att din institution, precis som tidigare, aldrig kan tvinga dig att köpa något som behövs i din utbildning.
- Schablonavgifter är inte tillåtna, säger Ebba Jansson på SFS.
Om du sedan väljer att köpa stencilbunten är det en annan sak. Men det kostnadsfria alternativet ska alltid finnas.
På SFS menar man att det är viktigt att studenterna inte faller i farstun och börjar betala avgifter, även om de är försumbara.
För varje student får nämligen högskolan en summa pengar som ska täcka det undervisningsmaterial studenten behöver.
Du som pluggar historia har dragit in i runda tal 10000 kronor till universitetet, medan du som pluggar pedagogik smörjt läroanstalten med nära nog det tredubbla beloppet. En pedagogikstudent beräknas alltså behöva mer material i olika former än historiestudenten.
Inga signaler
- Om man då låter studenterna betala olika avgifter kommer det inga signaler om hur resursfördelningssystemet fungerar.
Så vad gör du när den obligatoriska stencilbunten börjar delas ut i klassrummet? Tja, om överpris misstänks kan man ju komma överens om att bara en i kursen köper luntan, till att börja med. Kopiera sedan sinsemellan. Eller köp en bunt och dela med bänkgrannen.
Eller gå till kursbiblioteket och kräv att de köper in böckerna materialet är hämtat ur. Där ska nämligen all kurslitteratur för grundutbildningarna finnas samlad.

Bertil Janson
Tillbaka till Vertex artiklar
95-10-01
webmaster@obbit.se