"I IKSU-skogen finns en skatt. Den är värd mest poäng av allt", berättar Lars Persson, färsk student på nollningsuppdrag i Umeå.
Det är kväll och politices magisterprogrammet har poängjakt. Den för nollorna till olika ställen i centrum och på universitetsområdet.
- Det är bra för dem att lära sig hitta, säger Jenny Linddahl, nollningsgeneral.
Två av studenterna på jakt är Lars Persson och Riikka Vertomaa.
De hittar, trots dimmiga kunskaper om Umeås geografi, snabbt björkgodis på turistbyrån. Efter den triumfen går det trögare.
Lars inser på ett tidigt stadium att han kommer att få problem med att ordna en date med Pamela Andersson, men det visar sig vara lika omöjligt att köpa ett fotografi på henne. Trots flitigt letande hittar de inte heller några blå skoskydd av plast på universitetssjukhuset.
Sköterskor och andra förbipasserande i de slingrande gångarna skakar bara roat på huvudet och skyndar vidare.
Muta med vinare?
Väl tillbaka på universitetsområdet möter de en lagkamrat - Hobo Wannbergh. Inte heller han har haft turen med sig.
- Jag har en vinare. Vi kanske kan muta dem med den.
Tillsammans går de till Corona i hopp om att hitta underlägg till ölglas. Redan i dörren får de veta:
- Vi har inga ölunderlägg här för det blir miljöovänligt avfall.
Hobo Wannbergh tror inte att hans lag skulle vinna, men tycker inte heller att det spelar någon roll.
Nej, det viktigaste med nollningen är knappast att vinna. Vem har annat än vaga minnen av vem som fick mest poäng när insparken väl är över?
En bra nollning kan däremot göra att man lär känna varandra betydligt snabbare än vad man annars skulle ha gjort.
- Nollning är en himla bra idé. Vi är 60 stycken i klassen. Om jag inte hade lärt känna den här lilla gruppen och de vi tävlar emot hade det nog bara varit ett nytt, okänt ansikte på platsen bredvid i föreläsningssalen varje dag, säger Lars Persson.
Text: Anna Sandquist
Foto: Patrik Boström
Tillbaka till
Vertex artiklar