Efter Jostein Gaarders fenomenala försäljningssuccé med boken Sofies värld har genren "lightfilosofi" exploderat, och Sofies värld har fått ett antal efterföljare.

När jag läser Puh och filosoferna av John Tyerman Williams är det mer än tydligt att boken är en trendvara som har stora förutsättningar att sälja. Men tyvärr har den ett undermåligt innehåll. Man tar en älskad barnboksfigur och parar honom med ungdomsfilosofitrenden och vad får man? Försäljningssuccé?

Kanske det, men jag hoppas verkligen att det inte blir så.

Puh och filosoferna är krystad och långsökt och fungerar varken som introduktion för de som

aldrig läst filosofi, eller som underhållning för de som redan läst filosofi. Den är varken informativ eller underhållande. Ren katastrof.

Annat är det med seriealbumet Thales från Miletos av Öystein Stene. Den är kanske inte någon särskilt bra introduktion till filosofin men den är rolig. Stripparna är tecknade i en ganska slarvig stil och dessutom är gagsen ofta långt ifrån filosofiska lustifikationer. Man närmar sig snarare slapstick och lyteskomik.

Trots detta fungerar boken ypperligt tack vare dess charmiga och avslappnade stil. Den kan rekommenderas både till den som aldrig läst filosofi och till den som har läst en hel del.

CD-ROM-skivan Sofies värld slutligen (baserad på Gaarders bok), är en gedigen och mycket väl genomarbetad produkt som finns till både Macintosh- och Windowsmaskiner. Den är vackert formgiven, mycket innehållsrik och har en god avvägning mellan läsbarhet och djup. Gränssnittet känns lättmanövrerat och intuitivt och har man surfat på Internet så känner man igen principen.

Man har blandat bilder, filmsekvenser, ljud och ett antal interaktiva moment och på så sätt fått fram en mycket intressant och lärorik skiva som jag varmt kan rekommendera.

lars andersson