Ungefär 600 färska studenter har via studentkårens akutrumsförmedling fått hjälp att hitta ett krypin. Vanligaste lösningen är, hör och häpna, varken slott eller herresäte. Det är ett inneboenderum. Eller en större lägenhet att dela med någon annan.

I det informationspaket som varje nyantagen student vid Umeå universitet fått från kåren garanterar kommunen alla nya studenter tak över huvudet. Ingenting sägs om någon bostadsbrist.

En student Vertex pratat med ­ vi kan kalla honom Mattias ­ kom hit i början av terminen, anvisades av akutrumsförmedlingen en dyr 3:a att dela med en för honom okänd man, men avböjde eftersom han inte kunde veta vad den andre var för typ av psykopat. Han fick då adressen till ett vandrarhem.

Där kostar ett rum 150 kronor per natt, vilket blir en månadshyra på 4 500 kronor i månaden. En saftig summa som lämnat djupa hål i Mattias plånbok. Han bor nu i den billigaste tvåa han kunde hitta. Någon etta var inte att tänka på. Att snabbt hitta en etta i Umeå är ungefär lika sannolikt som att vinna på måltipset.

Mattias vill för övrigt inte framträda med sitt riktiga namn eftersom "det inte är så coolt att gå en ekonomisk utbildning när man har fått ekonomiska problem".

Nu känner han sig lurad, och menar att kommunens information gett sken av att bostadsbrist är ett okänt fenomen i Umeå. Han tycker att kommunen borde erkänna att det existerar en sådan.

Vid Umeå studentkår, som skickat ut informationspaketet, vill man inte alls kännas vid löftet om tak över huvudet.

­ Det står absolut inte för oss, utan för kommunen, säger Malin Cederfelt, bostadsansvarig vid kåren.

Att kåren ändå fortsatt skicka ut uppgifterna förklarar kåren med att "de bara har hängt med genom åren."

Kerstin Hägglöf vid Umeå kommun, å andra sidan, har inte alls hört talas om någon student som inte har tak över huvudet. Hon påpekar också att kommunen inte garanterar att boendet ska vara billigt, enskilt eller nära universitetet.

­ För övrigt tycker jag att studenterna kan anstränga sig lite och dela lägenhet med varandra, säger hon.

I sak har hon givetvis helt rätt. Än så länge har inga studenter siktats liggande i pappkartonger ute på campus. Inga snöbivacker fungerar som studentrum, och om någon grävt ner sig i jordhögar är entréerna effektivt kamouflerade.

Och visst, efter ett år eller två brukar det oftast ordna sig med boendet, även om det inte alltid blir någon drömlösning.

Kommunens löfte om tak över huvudet är således ett taktiskt genidrag. Det fungerar utmärkt som lockbete för studenter som funderar på att söka sig till Umeå. Samtidigt är det snudd på omöjligt att hävda att kommunen inte håller sitt löfte.

Och väl på plats vill det mycket till innan man som ny och osäker student styr kosan någon annanstans.

Vertex rekommendation till de som ännu inte hittat något drägligt krypin blir alltså att bedriva sina studier i en pappkartong på campus.

Det är nära till allt, billig, och framför allt kan ju en kartong också kallas tak över huvudet.

Motbevisa det den som kan.

bertil janson
johann andersson