Otydligt om djurens rätt i nyutkommen antologi

De flesta människor håller nog med om att det är mycket som är osmakligt i den moderna djurindustrin, men vilka rättigheter och skyldigheter har vi egentligen gentemot djuren?

Detta är en fråga som debatteras, inte bara av veganer, utan även av många moderna filosofer. De senare får komma till tals i den här boken, där Lisa Gålmark samlat några debattinlägg som propagerar för en bättre behandling av djuren.

Artikelförfattarna menar att vi bör skatta djurs intressen av att undvika smärta och leva lyckliga liv lika högt som människors. I annat fall gör vi oss skyldiga till "artism", diskriminering av ett djur på grundval av dess art, ett chauvinistiskt beteende som kan jämföras med rasism och sexism.

Djurens bristande själsförmågor är, enligt författarna, inget argument för att behandla dem sämre, lika litet som vi har rätt att behandla

"Vegansk" livsåskådning. En gris är lika mycket värd som ett spädbarn, menar författarna i antologin Djur och människor.

ett spädbarn eller en förståndshandikappad sämre, bara för att deras intelligenskvot är lägre än vår.

Snarare bör de, just av den anledningen, visas extra hänsyn.

Naturligtvis finns det filosofer som är skeptiska till detta resonemang, men de får inte komma till tals i den här boken. Bara artiklar som stödjer denna "veganska" livsåskådning har valts ut.

Det är synd, för även om syftet är att göra en partsinlaga så gör man klokt i att låta motståndarna komma till tals. När argumenten i boken inte möter något motstånd upplevs de lätt som slag i luften och det är svårt att bedöma deras verkliga styrka.

En mer uppenbar konflikt mellan artikelförfattarna kunde också ha introducerat en dynamik i boken som skulle ha gjort läsningen mer spännande. Nu upprepas i stort sett samma argument om och om igen, och det blir rätt snart tröttsamt.

En annan sak som kan kritiseras är bristen på praktisk koppling. (Vilket kanske delvis kan förklaras med att boken är skriven av filosofer.)

Många av författarna säger till exempel att djur har samma rättigheter som människor, men det är svårt att se vad de menar i praktiken. Menar de till exempel att lama hästar bör ges rullstolar och hjälp till rehabilitering, precis som lama människor?

Ibland kan det kännas som om den här debatten handlar allt för mycket om svart och vitt, allt för mycket om rätt och fel. Det är hyckleri att tro att vi människor kan leva i ett tillstånd av absolut godhet där vi varken direkt eller indirekt skadar andra levande varelser.

Ännu mer inskränkt är det naturligtvis att strunta i det lidande vi orsakar och inte försöka mildra det.

niklas frykholm


1997-09-26