|
|
|
[an error occurred while processing this directive]
- vecka 33
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
Dynamitlåtar
som räcker långt
Få svenska band har varit så omtalade efter bara ett par ep-skivor som The Facer. Men nu är deras fullängdare Go for the show [Stockholm records] äntligen här och den lär knappast göra någon besviken.
Den som har sett The Facer live vet vilken fullständig explosion som inträffar när de ställer sig på scenen. Förväntar man sig samma sak när man slår på stereon lär man bli besviken, för The Facer är ett lysande liveband och det är svårt att återskapa samma tryck på skiva. Men Go for the show innehåller ändå tillräckligt med dynamit i låtar som Good Vibrations och King of expectations för att den ska vara värd varenda krona.
Jämnt och bra
album av Johnson
Andreas Johnsons andra album har fått titeln Liebling [Warner]. Men huruvida han är någon sådan överlåter jag åt flickorna att avgöra. Det jag kan konstatera är att det inte är något oävet album från den här poppojken. Liebling innehåller en del riktigt bra låtar som Glorious och The games we play.
Johnson tycks ha influerats av Manic Street Preachers och Jeff Buckley samt vågen från engelska band under nittiotalet. Hela albumet är tämligen jämnt och välproducerat och det är en riktigt bra skiva.
Smaklöst godis
utan värdighet
Ibland måste jag faktiskt undra vad sjutton de gör på skivbolagen när de släpper vissa skivor. Ett exempel som får mig att undra är när Warner nu har släppt en fullängdaren Gott och blandat med bandet Caramell. Dessutom måste jag fråga var bandmedlemmarna har sin värdighet. Man kan inte hora hur mycket som helst för pengar och berömmelse utan att mötas av förakt från omvärlden. Det är bättre att köpa godispåsen "Gott och blandat" från Malaco. Det ger i alla fall njutningsupplevelse, till skillnad från Caramells smaklösa sörja. De dåliga texterna och pinsamt simpla melodierna smakar inte alls bra.
patrik boström
|
|
|
|
