|
|
|
[an error occurred while processing this directive]
- vecka 40
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
teckning: maria lindhgren
Prisjämförelse. - Du är ju helt värdelöst, ditt svin!
- Nähä. Jag är värd drygt 27 000 kronor per år. För det har staten sagt.
Tänk om nån räknat fel
Det är skoj när det är komplicerat. Är det dessutom siffor inblandade blir det ännu roligare. Inte? Lämna då denna spalt. Gå bort och försvinn. För här ska det handla om siffror. Närmare bestämt ska det handla om vad en student är värd. Det finns nämligen siffror på sådant.
"Du är ju helt värdelös", har det kanske undsluppit dig någon gång då du har varit irriterad på en kursare. Men hur dum, elak och puckad kursaren än är, så har du alltid fel.
En student på designhögskolan, för att ta ett exempel, är värd exakt 177 353 kronor per år. Det är den summa Umeå universitet får av staten för att utbilda en designstudent. En del av pengarna tilldelas universitetet i och med att studenten börjar studera, resten utbetalas beroende på hur densamme klarar sina studier. På byråkratska mäts studieresultaten i "antal helårsprestationer".
Givetvis kostar det olika mycket att utbilda olika typer av studenter. En läkarstudent är exempelvis dyrare att lotsa fram till en examen än en historiker, eftersom läkarutbildningen kräver en annan typ av lokaler, apparatur och så vidare.
Hur mycket dyrare? Här kommer statens så kallade prislappar in. En läkarstudent som på ett tillfredsställande sätt presterar sig genom 40 poäng är värd 102 348 kronor. Längst ner i prislistan hittar man humanisten och samhällsvetaren, som har en prislapp på 27 467 kronor hängande runt halsen.
Sedan 1993, då det här systemet att fördela resurser infördes, har anslagen minskat med runt 20 procent för nästan alla utbildningområden. Detta som en följd av statens vacklande finanser. Inte konstigt då att det börjat gnissla i leden. Och inte helt överraskande är det de lägst prissatta som protesterar högst.
Men debatten är inte ny. För två år sedan gjorde Högskoleverket på regeringens uppdrag en uppföljning av hur resurstilldelningssystemet fungerade. Verket tyckte bland annat att det var dags att göra en översyn av indelningen i olika utbildningsområden. Carin Callerholm, en av kvinnorna bakom rapporten, säger idag att skillnaderna mellan hur mycket olika utbildningar får är större i Sverige än på många andra håll i världen.
Men inte mycket hände efter Högskoleverkets rapport. En av orsakerna till att regeringen inte velat se över prislapparna är att universiteten själva har fritt spelrum att göra omfördelningar. I teorin, alltså. I praktiken är det svårare.
Sune Karlsson, ekonomichef vid Umeå universitet, påpekar att eftersom alla lider under krympande anslag, är det inte helt lätt att på lokal nivå nagga dem än mer, för att ge till någon annan.
Och eftersom till exempel teknisk-naturvetenskapliga fakulteten konkurrerar med fackhögskolor som kth och Chalmers - som ju får den av staten bestämda ersättningen per student oavkortad - blir det ännu svårare att göra omfördelningar på lokal nivå.
Alltså: staten bestämmer prislappen men överlåter i nästa andetag åt universiteten att märka om desamma. Medan universiteten inte kan eller vill, eftersom alla lider under krympande anslag.
Detta öppnar för spekulationer. Tänk om staten hade råkat räkna fel i den första prismärkningen! Och kommit fram till att samtliga studenter var värda exakt två spänn per läsår. Förutom den student - prissatt till en miljard kronor - som pluggade tvärvetenskapligt över alla fakulteter och specialiserade sig på magsyrornas inflytande över de grekiska filosofernas matematiska landvinningar, och hur deras rön återverkar på den moderna pedagogiken av idag.
Tur att vi lever i den bästa av världar.
Studier är sammanfattningsvis mer än tentor och poäng. Det är det som är det roliga.
bertil janson
|
|
|
|
