Vi träffas på Ofvandahls hovkonditori, en av de klassiska mötesplatserna i Uppsala. Fikat är emellertid billigare på nationerna, så studenterna är inte i total majoritet. Ett par skäggiga uvar och rynkiga damer höjer medelåldern i de inrökta och rustikt möblerade rummen.
En vit- och svartklädd servitris bär ut kaffebrickor och ler vackert när hon serverar. Tapeterna är gammelmodiga och det är lätt att inbilla sig att de senaste hundra åren både har och inte har passerat.
Det är på något sätt Uppsala i ett nötskal.
När Sara Uddenberg och Marie Olausson skakat av sig den värsta blötan efter förmiddagens spöregn och eftertankarna från den nyss genomlidna tentan i kulturgeografi beställer de var sin kopp kaffe och sätter sig i de rödstoppade fåtöljerna. Sedan är de redo att låta tanken flyga en sisådär sextio mil norrut.
Skeptiska mot Umeå
De började sina studier på pol. mag-programmet, gamla förvaltningslinjen, i Umeå för två år sedan, där de också lärde känna varandra. Varken Sara eller Marie hade sökt till Umeå som första alternativ.
Från början var de mycket skeptiska till att börja plugga i rikets nordligaste universitetsstad.
- Jag tyckte att det var så kallt och grått. Det kändes isolerat, långt från Stockholm och alla andra större ställen, säger Marie, som är uppvuxen i Finspång.
Inledningsvis spred sig en smärre epidemi av lappsjuka bland kursarna. ²Alla² ville flytta söderut. Men det lugnade ner sig efterhand.
Även om de trivs utmärkt i Uppsala, ser de nu med viss nostalgi tillbaka på terminerna i Umeå.
- Du vet hur det är. Man kommer helst ihåg det som var bra, säger Marie.
Kursarna blev familj
De håller kontakten med några kursare och är väl informerade om det senaste som hänt ²där uppe².
Sammanhållningen med kursarna är också något de tycker var bra i Umeå. Eftersom varken Sara eller Marie kände någon när de damp ner för att börja plugga, blev kurskamraterna något av deras familj, på gott och ont.
Nöjesutbudet i Umeå ger Marie inte mycket för. GK var favoritstället i en meny hon beskriver som mycket mager. Corona, som de tycker ger gymnasiala associatoner, undvek de helst. Istället för party på lokal blev det mer privata fester med kursarna.
- Utelivet var nog mer hämningslöst i Umeå än det är här, säger Sara.
Som exempel nämns en legendarisk fest på Stipendiegränd. Massor med folk tryckte in sig i en bastu, drack pilsner och störtade spritt språngande nakna ut i den västerbottniska vinternatten.
En av tjejerna skjutsades omkring i en kundvagn av en glad kavaljer.
- Det är knappast något som skulle kunna hända här i stan, säger Sara.
Hon tycker att en sak definitivt var bättre med Umeå, nämligen filmutbudet. Med viss saknad rabblar hon upp filmstudion och stans alla biografer. Filmfestivalen inte att förglömma.
Flera kompisar flyttade
Efter några terminer bar det dock av därifrån. Marie, som flyttade först, hade hela tiden känt att hon ville söderut. Sara är mer osäker på varför hon lämnade Umeå. En orsak var att hon ville bo närmare sin hemstad Falun.
- Dessutom hade flera kompisar flyttat. Det påverkade, även om sånt inte borde spela in. Det kändes segt att bara fortsätta mala på.
Något de uppskattar med Uppsala är att man som student i högre grad rör sig i centrum och ser annat folk än bara studenter. Det finns inget sammanhållet campus som i Umeå, utan institutionerna är utspridda lite här och där. De är inrymda i allt från gamla ståtliga stenbyggnader till gemytliga trähus.
Skönt slippa Göstas
- Det är skönt att slippa Corona, Göstas kök och allt vad det heter, säger Sara.
Nöjesutbudet är också betydligt bättre än i Umeå, mycket tack vare nationerna. Konserter, pubkvällar, föreningsverksamhet, filmvisning, körsång veckans alla dagar finns ett alternativ för den nöjeslystne.
- Här kan man gå ut och ta en öl efter en kvällsföreläsning. I Umeå gick man hem och drack en kopp te, eftersom det var så långt till allt. Ner till stan var man högst en gång i veckan.
Marie inflikar att den som har sådana böjelser mycket väl kan sysselsätta sig hela dagarna på nationerna. Somliga blir så involverade i nationslivet att tiden inte räcker till för mycket annat.
- För ett tag sen kom det en undersökning som visar att den mest aktiva klicken bara tar fem poäng per termin, säger Sara.
Fastna i traditionerna
Hon är med i Östgöta nations kulturutskott, som arrangerar författarpubar, utställningar och fester. Men hon tillhör inte skaran som låter nationsarbetet ta överhanden över studierna.
Den påtagliga atmosfären av tradition, anor och historia tycker Marie är ganska trevlig, medan Sara ser vissa nackdelar.
- Det finns en risk att man fastnar i traditionerna här. Det ska vara på ett visst sätt på vissa fester. Spontanitet är kanske inte så uppskattat alla gånger. Att ställa sig på bordet och dansa när gonggongen för middagen ljuder är nog inte så lämpligt.
Marie påpekar att vissa föreläsningar kan vara lite stelt uppbyggda.
- Uppsala behöver inte kämpa för att få hit studenter. Det är som om att en utbildning är bra bara för att den ges här.
Svårt flytta tillbaka
Att undervisningen skulle vara bättre i Umeå vill de dock inte säga, inte heller att det överlag är bättre att studera i Uppsala.
- Det var roligt att prova på att plugga i Umeå. Man har ett annat perspektiv på Uppsala efter att ha varit där, säger Sara.
- Men det skulle nog kännas svårare att flytta från Uppsala till Umeå än tvärtom, tror Marie. Det snävare utbudet då skulle bli tydligare.
När vi lämnar de urdruckna kaffekopparna på Ofvandahls har det slutat regna. I luften finns den omisskännliga doften av höst. Vi släntrar förbi universitetet, domkyrkan och hamnar till slut på Östgöta, tjejernas ²egen² nation.
På kvällen ska de fira av tentan, men inte där, utan på Västmanland-dala. Nöjesutbudet är det som sagt inget fel på.
Bertil Janson
Tillbaka till Vertex artiklar