spexigt jubileum för medicinarna
     

 
Folkets fåror.
Maarit Wirkkala sminkas till sin roll som
"Folket" inför repetitonen.

 

Musketörer kämpar med
Mylady

Medicinarspexet Mylady har premiär den
14 november. Fem föreställningar kommer
att ges på Sagateatern. Handlingen i årets
spex utspelar sig i Frankrike, där kardinal
Richelieu har planer på att ta makten i
landet. Mot honom kämpar de tre
musketörerna tillsammans med Mylady De
winter.

Sedan 1983 har medicinarspexet, som är
Umeås äldsta, hållit på. 120 personer
medverkar i spexet på ett eller annat sätt.
Budgeten är på 200 000 kronor och 2000
biljetter släpps i Umeå.

Femtonårsjubiléet sysselsätter en särskild
kommitté. Bland annat har gamla spexare
bjudits in till premiären . Att spexarna
jubilerar kommer även att märkas på
campus och nere på stan, bland annat i form
av diverse gyckelspel, utlovar
medicinarspexets ordförande Anders Öhman.

Medicinarspexet firar 15-årsjubileum i år. Ensemblen består av en rad nya ansikten ­ både på scen och bakom kulisserna.

Men det finns veteraner också. Regissören Daniel Kjellgren har varit med sedan starten 1983.

Daniel har sett spexet utvecklats under årens lopp - till det bättre.

­ Under de första spexen var det mer spontant och ingen visste vad som skulle hända. Det var dåligt regisserat också på den tiden.

Men under de senaste fem åren har man utvecklat en lite fastare grund inför föreställningarna.

­ Det har blivit en mer professionell hållning på allt med scenbygge, dans och styrelse där några ges ett personligt ansvar för att saker ska bli gjorda. Sedan är det ju fortfarande upp till publiken om det är roligt eller inte.

Även rolltillsättningen görs mer seriöst än tidigare. Som sig bör med en budget på 200 000, vilket innefattar biljetter, marknadsföring, hyra och annat.

­ Småroller kan alla få, men till de bärande rollerna måste man ha människor som pallar för trycket att stå på scen inför mycket publik. Därför har vi uttagningar på speciella auditions, för att höja kvalitén.

Daniel stod själv på scen fram till 1988 och därefter har han skrivit manus och hjälpt till med regin, som han sedan haft huvudansvaret för de två senaste åren. När han jämför regisserandet med att spela själv, är inte valet så speciellt svårt.

­ Nej, det är allra roligast att spela när man har publiken med sig. Men, tillägger han, samtidigt är det roligt att som regissör se när andra lyckas på scen.

Vissa tror att medicinarspexet endast innehåller en uppsjö av interna skämt läkarstuderande emellan, men så är inte fallet om man får tro han som drar i trådarna.

­ Ja, en enkätundersökning som vi utförde bland studenter visade att en del har fördomar mot det vi gör. Men jag kan försäkra att vi absolut vill profilera oss som ett vanligt studentspex som alla kan ha roligt åt, oavsett fakultetstillhörighet.

Rent publikmässigt har medicinarspexet blivit mindre besökt på senare år, något som tycks gälla för kulturutbudet överlag.

­ I slutet av 80-talet var det ju bra med folk på våra föreställningar, men nu finns det ju mer att välja på också.

magnus wiklund
foto: vincent arvidsson