|
|
|
[an error occurred while processing this directive]
- vecka 36
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
Synd att ilskan
inte räcker längre
Bandet A vill nog vara arga, men frågan är om de egentligen är det eller om det bara råkar gilla andra arga band.
Deras skiva A vs Monkey kong [Warner] är nämligen bara delvis lite arg, typ till 50 procent och sedan kliver de in popvärldens trygga vrå. De flirtar ofta med Beasty Boys och andra som har upprört föräldrarna medan de var små, för att sedan spela lite snälla och trevliga sånger som alla kan tycka om.
Och det är synd, för de är riktigt bra när de är arga och man önskar att de hade kvar ilskan som dominerar "Old Folks" och "Don't be punks" hela vägen. De snälla låtarna är nämligen rätt enformiga och intetsägande.
patrik boström
Tori Amos svävar
långsamt vidare
Det var ett tag sedan man hörde något från Tori Amos, men nu har hon släppt dubbelalbumet To Venus and back [Warner] och det har börjat hända nya saker med hennes musik. Borta är den flickaktiga naiviteten från den första skivan.
Låten "Bliss" och många av de inledande spåren ligger nära Kate Bush musikaliska värld, med lite drömmande och dramatiska tonspråk.
Men det finns också fragment av Alanis Morisettes ballader. Det är en rätt bra skiva, men den innehåller kanske lite väl mycket långsamma och svävande låtar och kan bli en aning sövande.
patrik boström
Soft popsoul
för fantasten
Egentligen borde marknaden vara mättad med soulsjungande tjejer med vackra röster som knappt går att skilja från Whitney Houston. Så är fallet med Paula Cole Band och hennes skiva Amen [Warner] som innehåller flera starka låtar av det lite softare slaget för popsoulfantasten.
Perfekt för den som behöver något trevligt i bakgrunden eller något att sitta och tycka synd om sig själv till. Men det kan man göra till Jennifer Brown, Mariah Carey och en miljon andra artister också.
patrik boström
|
|
|
|
