|
|
|
[an error occurred while processing this directive]
- vecka 35
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
Foto:
Självporträtt i köld. Ola Skinnarmos foto av sig själv, taget under den 120 mil långa skidturen till Sydpolen.
Till Sydpolen med sång
Efter att nästan ha krockat med en småländsk älg tog han beslutet. Att inte bara låta dagarna gå utan göra något av livet.
Som att åka skidor till Sydpolen. Ensam.
Fyra år senare hade 26-årige Ola Skinnarmo nått målet.
Den 1 200 mil långa färden från Hercules Inlet, en ständigt islagd bukt vid Weddelhavet, till polpunkten tog fyrtiosju dagar. Varje dag innebar en dagsetapp på minst två mil - med en 120 kilo tung pulka på släp.
Med kompassnålen som sin vägvisare stakade han iväg varje morgon. Vissa gånger in i en ogenomtränglig vit och råkall mjölk, andra gånger över gnistrande vidder under en djupblå stilla himmel.
Efter sisådär tio timmar och 45 000 stavtag, två termosar soppa och minst två mils skidande, kom kvällen. Inte som ett mörker, utan som en avdomnande trötthetskänsla.
Färden blev resans mål, kryddad av olika sorters choklad och filosofiska stunder med de vita vidderna och datorn som enda kontakt utåt.
Skidåkning, matlagning och tältning blev rutin - och inte minst toalettbesöken. Ola utvecklade en teknik för att avverka "stora behovet" på tio sekunder, allt för att inte förfrysa kroppens ädla delar.
Fukten, dimman och vinden kan få kyleffekten att sjunka till fyrtio eller femtio minusgrader - också på dagarna. Från luften ser landskapet jämnt ut, men därnere bjuder snöytan på brutalt motstånd. Den stabila vindriktningen skulpterar meterhöga snöstoder, "sastrugier", som Ola tvingades klättra över. Vissa dagar stångades han med hundratals sastrugi, och då fick han nytta av sin årslånga mentala träning. Han peppade sig själv med barnvisor.
- Jag hördes, garanterat! "Blommig falukorv" blev favoriten, fram till dess jag fick den på hjärnan och sjöng den flera dagar i sträck. Efter ett par dar började jag fundera på den mentala hälsan, och försökte byta refräng.
Drygt en och en halv månad efter starten hördes den sjungande polarfararen ånga in mot Sydpolsstationen. Tvåhundra polarforskare, som följt hans resa via Internet, välkomnade honom.
Den 20 december i fjol blev han förste svensk någonsin att landvägen ta sig till jordens sydligaste punkt.
Åttiosju år tidigare hade norrmannen Roald Amundsen stått där efter den hundslädsfärd som gjorde honom till sydpolens förste erövrare. Till skillnad från Amundsen, som i förväg lagt ut matdepåer, drog Ola Skinnarmo all sin utrustning själv. Men han behövde inte tänka på färden tillbaks - den gick med flygplan.
Han kom fram utan förfrysningsskador och mentala rubbningar. Men med stinkande fötter och med större insikt om livet. Och det som hjälpte honom ända fram var mentala träningen.
Ola Skinnarmo tror att alla kan nå sina drömmars mål.
- Se bara till att du satsar på rätt dröm. Är det inte det du gör nu, borde du ta studieuppehåll, säger Ola Skinnarmo, som nu reser omkring och berättar om sin resa.
Föredraget på Aula Nordica i Umeå avslutar han med att blicka norrut. Nordpolen är hans nästa mål. I mitten av juni år 2000, då vi andra njuter av den svenska sommaren, hoppas han stå där tillsammans med Göran Kropp.
marcus lillkvist
fakta:
17 kilo lättare
Den 1200 km långa färden från bukten Hercules Inlet till Sydpolen innebär en lång segande uppförsbacke från havsvnivå till 2,8 km:s höjd - med ständig motvind.
Förutom två vilodagar stod Ola Skinnarmo på skidorna klockan 09-19 varje dag. I snitt blev det 27 km per dag.
Efter den 47 dagar långa expeditionen var han 17 kilo lättare. Återfärden (han tvingades lösa tur-retur biljett) tog sju timmar med flygplan.
|
|
|
|
|
