Väggen ser hisnande hög ut. Och brant. Jag andas snabbare än vanligt och känner svetten klibba i handflatorna. Jag rabblar tyst för mig själv, nästan som ett mantra:
– Jag kan klättra, jag är inte rädd…
Umeå klätterklubb bildades 1973 som en av de första klätterklubbarna i Sverige. Förutom klätterkurser på iksu:s klättervägg sysslar man även med grottkrypning och sportklättring. Två gånger per år hålls kurser i utomhusklättring för nybörjare.
Enligt instruktören Paul Södersten är säkerhetstänkandet det viktigaste inom all sorts klättring:
– 60-70 procent av klättringen handlar om säkerhet. Man måste hela tiden vara uppmärksam på vad man gör, den psykiska styrkan är i många fall lika viktig som den fysiska.
Genuint naturintresse
Gemensamt för nästan alla som klättrar är ett genuint naturintresse, enligt Paul Södersten. Genom klättringen får man chansen att resa till ställen man aldrig någonsin skulle kommit till annars. Naturupplevelserna är nästan den största tjusningen. Vissa hävdar att utomhusklättringen är på väg att bli ett miljöproblem, något som Paul inte alls förstår:
– Självklart finns det ovarsamma människor som klättrar, som överallt annars. Men så länge man respekterar allemansrätten och inte gör åverkan på naturen kan jag inte se klättring som en miljöförstörare.
Slarva aldrig med knuten!
Efter att ha fått hjälp med påtagning av klättersele samt instruktion av säkerhetshaken är det dags att knyta knutar. Det är nästan som på scouterna, skillnaden är bara att vi nu är 12 vuxna studenter som rynkar pannorna över repet i iksu-hallen.
– Slarva aldrig med knuten, säger Paul, den är livsviktig!
Jag sväljer hårt och tar ett djupt andetag, det är dags för mig att säkra för första gången. Den som säkrar är den som står på marken som motvikt till den som klättrar, ifall klättraren skulle ramla. Ovant drar jag i repet. Det ska vara spänt hela tiden. Min klätterkompis är halvvägs uppe på väggen då han tittar ner och frågar:
– Hur går det?
Jag svarar inte. Det är inte bara repet som är spänt.
Till slut är det då min tur att bestiga väggen. Hjärtat slår som en stångjärnshammare, och det hade lika gärna kunnat vara Skuleberget. Eller Mount Everest för den delen. Jag sänder en tanke till Sylvester Stallone i filmen Cliffhanger samtidigt som jag uttalar de magiska orden:
– Jag klättrar!
Jag kom både upp och ned, även om det sistnämnda var något enklare. Klättring är både svårt och fysiskt utmattande, men det ger definitivt mersmak.
cecilia lindgren
Vertex testar:
Inomhusklättring
Kostnad: Klätterkurs på iksu:s klättervägg 100 kronor, plus ett aktivitetskort för klättring.
Går att göra ensam: Nej! Absolut inte!
Nybörjarvänligt: Ja!
Utrustning: Sele, hakar och klätterskor (kostnad ca 1 500 kronor)
Roligt: Ja, och spännande!
