Det har gått ett tag sedan första numret av Vertex kom ut. 40 år, närmare bestämt. Vertex nr 1, alla kategorier, utkom vid luciatid 1960. Då var tidningen “ett språkrör“ för Umeå studentkår, som på den tiden bestod av läkar- och tandläkarstuderande. Sedan dess har mycket hänt. Martin Luther King, John F Kennedy och Olof Palme har mördats. Bret Easton Ellis, Jonas Gardell och de allra flesta av dagens studenter vid Umeå universitet har fötts. Berlinmuren har fallit och reaktor 4 i Tjernobyl har exploderat. Beatles har skrivit in sig i musikhistorien och Refused har splittrats. Jugoslavien har krigat sig tillbaka till medeltiden och massor av svenska ungdomar har båtluffat i Grekland och åkt flyg till Thailand. Färg-tv, cd-skivor och Internet har gjort sitt intåg och flottningen i Umeälven har upphört. Ett hundratal studenterna vid universitetet har blivit över 20 000. Ålidhem har byggts och expanderat, många trähus har rivits i centrum och de forna umeborna Eva Dahlgren och Stig Larsson har flyttat till Stockholm. Umeå har börjat kalla sig huvudstad och kan tacka sisådär 50 000 inflyttade, många av dem studenter eller före detta studenter, för att man nu har över 100 000 invånare.

Mycket av detta, men inte riktigt allt, har på ett eller annat sätt avspeglat sig i Vertex spalter. Tidsanda, ekonomi och redaktörernas idéer har på olika sätt påverkat tidningens innehåll och form genom åren. Det som började som en ganska stram publikation med bidrag av kansliråd och professorer blev mot slutet av 60-talet en tämligen knallröd blaska, tidvis med redakörer som var uttalade kpml:are. Under 70-talet var arbetsplatsreportage från ortens industrier inte ovanliga. Städstrejken i Umeå fick stort utrymme och en insändare över en hel sida kunde ha rubriken “Leve den portugisiska revolutionen“. Under 80-talet utvecklade Vertex ett mer skämtsamt och satiriskt lynne. “Hemliga Hildas“ rapporter från kårpolitikens inre värld retade gallfeber på förtroendevalda, tecknaren Ulf Lundkvist fick stort utrymme och i “tunntömmarspalten“ avhandlades högt och lågt med glatt humör. 90-talet innebar mer betoning på klassisk nyhetsbevakning, 1997 bytte tidningen format och layout och med ett raskt kliv är vi så framme i november 2000 och frågan: Vart går vi nu?

För att få en vink om studenternas synpunkter på detta har Vertex nyligen genomfört en stor läsarundersökning. 800 slumpvis utvalda studenter har getts tillfälle att säga sitt om tidningen. Tanken är att enkätsvaren ska finnas med när vi diskuterar Vertex framtida utveckling. Och alla som vill får givetvis säga sitt om 40-årsjubilaren. Se näst sista sidan i pappersutgåvan, lyft på hatten och säg:
Toppen av huvudet.
För det är vad Vertex betyder på latin.

bertil janson