NYA SKIVOR

En av popens     
bästa berättare
Pulp är numera historia, medan Jarvis Cocker valt att gå sin egen väg. His’N’Hers, Different Class och This Is Hardcore – Deluxe Edition [Island/Universal] utgör tre dubbelalbum med  remixade versioner av originalalbumen i sällskap av bonusmaterial på skiva nummer två. I konvolutet guidar Cocker själv genom skivorna. Det vimlar av perfekta poppärlor, som ”Do You Remember The First Time?”, ”Common People” och ”Disco 2000”. Kronologiskt utgör de även en spännande triologi där This Is Hardcore till exempel visar upp en mer introvert sida av bandet. Cocker påminner om att han tveklöst är en av popvärldens mest kompetenta berättare. Världsklass.
frida rosenström

Jensens känsla    
för melodier
Broder Daniel-gitarristen Theodor Jensens The Plan har krympt genom åren. På Walk For Gold [Razzia/Bonnier Amigo] är han den ende som blivit kvar. Embrace Me Beauty var inte lika direkt som debuten. Walk For Gold är inte heller lika lättantändlig, utan har ett mer tillbakalutat anslag. Jag tycker fortfarande mycket om Jensens lite tafatta röst och hans känsla för melodier. Skivan bjuder på ett ljummet sommarregn, stråkkvartetter, orgel- och ukulelespel och religiösa avstickare. I ”Dona Nobis Pacem” har till exempel Jensen sökt sig till Sofia kyrka på Södermalm i Stockholm. Producerar gör Jari Haapalainen.
frida rosenström

Fjorton låtar            
i samma tempo
I små doser är Dead FM [Fat Wreck Chords] helt okej. Men när fjortonde och sista låten är över och den senaste halvtimmen pulserat i samma tempo, i samma oförändrade röstläge och utan att den allra minsta tillstymmelsen till att vilja förändra låtstrukturen  skönjts – ja, då känner man sig litet trött. Att lyssna på Strike Anywhere är som att lyssna på ett punkrockens svar på Blink 182 – med skillnaden att de förstnämnda saknar minnesvärda melodier. En viktig beståndsdel, kan tyckas.
anders lidström

Punkig passion
för musiken
Me First and the Gimme Gimmes fortsätter på sjätte utgåvan Love Their Country [Fat Wreck Chords] att punkifiera välkända evergreens. Den här gången rör de sig inom ramen för country och det fungerar trots allt rätt bra. Det ironiska projektet är helt enkelt inte fullt så ironiskt som det kan verka. De tolv låtarna – allt från Garth Brooks Much Too Young (To Feel This Damn Old) till Kris Kristoffersons Sunday Morning Coming Down – genomsyras alla av en helhjärtad passion till musiken. Till countryn, såväl som punken.
anders lidström

Sundström är stor  
i det lilla formatet
Fabler från Bällingebro [National/Bonnier Amigo] har Stefan Sundström spelat in hemma och producerat själv. Han säger själv att det är ”ett steg i hans självständighetsträning”. Och här finns flera nya inslag, bland annat flera gäster till exempel i form av Caroline af Ugglas Mastodontkör, Kör för alla, på sexhundra personer och Nina Ramsby och Mattias Hellberg i utsökta ”En näve näring”. Avslutande ”1900” skrev Sundström efter att ha besökt Lenins mausoleum. Det är en 16:24 minuter lång episk betraktelse över 1900-talet, musikaliskt som en blandning mellan ”Desolation Row” och ”Rövarkungens ö”. Sundström lyfter fram folkmordens roll för västerlandets välbeställdhet. Albumet pendlar mellan stämningar. Det skränar och skramlar till, samtidigt som Sundström visar sin självklara storhet i det avskalade och lilla formatet.
frida rosenström

Stark debut
med indiekänsla
Är 90-talets indiemusik på väg tillbaka? Alldeles nyligen kom retrospektiva En Kärleks Historia som summerar indieåren 1988-2006. I dess fotspår debuterar nu Sonic Order of Happiness (bara bandnamnet säger en hel del) med Foreversucker [B & B Records]. Den smittande musiken är som sprungen ur den era som sedermera kom att producera taggtrådspop i stil med David & the Citizens. En stark debut!
anders lidström