Uttrycket "det suger" har smugit sig in i vårt språk. Man kan inte hitta det i skriven text. Nej, det vräks fram med tydligt eftertryck. Smutsar ner med ett ogillande, stinkande tonfall. "It sucks" är givetvis ett engelskt uttryck som försvenskats. Bland många unga har frasen blivit en del av det egna språket.
Svenska språknämnden håller på att skriva en ny fraseologisk ordbok. Den ska ersätta den gamla, som kom på 60-talet och som hunnit bli en aning föråldrad. Under Umeå universitets Språkvårdsfestival berättade Språknämndens Ulla Clausén utifrån fraserna "accelerera" och "lägg in överväxeln" hur bokens rekommendationer växer fram.
Men, kan man tycka, ska det göras en ny fraseologisk ordbok måste nog Språknämnden försöka fånga även nya uttryck och kanske inte lägga ner så oerhört mycket möda på att konservera de gamla. "Tuta och kör" som synonym till "lägga in överväxeln", för att ta ett exempel vem säger så idag?
Det är lätt att få intrycket att språkvård handlar alltför mycket om att bygga en skyddande mur kring språket, så att inte hotande, främmande uttryck kan gå till anfall och invadera de genuint svenska.
Men en patient som klemas bort kan faktiskt bli svag och förlora all motståndskraft.
Riskerar inte språkvården också att hamna där i sin strävan efter att stänga in och skärma av språket?
Det är inte speciellt naturligt för mig att säga "tuta och kör". Inte heller "det suger", men för många jag känner är detta uttryck fullt normalt.
Språket är en färskvara, det utvecklas hela tiden. Vissa ord föråldras och andra tar vid. Ordböckerna blir därför snarare historiska dokument över hur språket har sett ut och inte hur det faktiskt är.
För det torde vara ett omöjligt företag för språkvårdare att hänga med i språkets snabba färd på förändringens väg.
Så man undrar om den nya fraseologiska ordboken blir så färsk och uppdaterad som avsikten är? Finns fraser som "det suger", "zappa mellan kanaler", "surfa på nätet" med eller är det våra föräldrars uttryck som återges? Kanske är det helt enkelt så att ordboken suger?
teckning: harry välimäki